Recensioner

 

Bitterfittan på Uppsala Stadsteater
Anna Lyons i rollen sköter sedan det mesta på egen hand: talar, sjunger och handskas med rätt knepig teknik. Hon är suverän i sin kontroll… Anna Lyons talar direkt till publiken… en rolig uppsättning med uppfinningsrik regi som förmedlar stor vilja till motstånd. Anna Lyons visar styrka, sorg och förundran. Hennes Sara är arg, en riktig bitterfitta, men vi får mer av orsakerna till ilskan än själva ilskan. Det är bra.”
Sara Granath SvD

”…Anna Lyons kampberedda Sara en blandning av radioproducent och ståuppkomiker…”
Tove Ellefsen Aftonbladet (Bitterfittan som radioversion)

”…Anna Lyons musikalitet och scennärvaro gjorde stor show av materialet…radiobearbetningen som är en ren lycka att uppleva… man blir skakad och berörd…njuter av föreställningens självironiska distans och självsäkra, roliga lek med radiomediet. Lyssna!”
Ingegerd Waarenparä DN (Bitterfittan som radioversion)

Motljus på Teater Bhopa

”När Anna Lyons egensinniga Sophie, ännu helt ung, kommer till insikt om judeförföljelserna yttrar det sig som en kroppslig reaktion, lik den moderna danskonstens skildring av existentiell stress: hennes händer far runt på den egna kroppen som stela, fientligt klapprande lemmar”
Amelie Björck GP

”I skildringen av Vita rosen tar Bhopa avstamp i boken ”Sophie Scholls korta liv” och hittar, tillsammans med Anna Lyons omedelbara gestaltning precis den karaktär som boken mejslar fram. En förvånansvärt mogen flicka med förmåga att uttrycka sig poetiskt men klart. Att Anna Lyons dessutom påminner om Sophie Scholl rent fysiskt gör att det hisnar.”
Maria Lindh-Garreau DN

Körsbärsträdgården på Angereds Teater 

Anna Lyons som Varja är distinkt så det sjunger om det i sin övergivenhet”
Tomas Forser Expressen

…inte minst för Anna Lyons försummade Varja. Anna Lyons närsynta, knutiga, kärlekssökande Varja lockar till både skratt och medkänsla.”
Rikard Loman DN 

Körsbärsträdgården på Uppsala Stadsteater

”På Uppsala Stadsteater vet tjänsteflickan Dunjasja (Anna Lyons) knappt till sig av hysterisk förväntan, hennes överspända skrik punkterar raskt den lantliga idyllens fågelkvitter och sätter så tonen för Eva Dahlmans allt annat än melankoliska uppsättning”
Claes Wahlin Aftonbladet

”Som en åskledare fungerar Anna Lyons Dunjasja, som spelar ut sina känslor åt precis alla håll. Inpå bara kroppen känner hon av förändringar men kan inte uttrycka dem på annat sätt än i vilda skrik.”
Sara Granath SvD 

Ronja Rövardotter på Stockholms Stadsteater

”… det är först med Ronja själv, hennes obändiga frigörelsebehov och gryende kärleksfulla syskonskap med Birk som det hettar till. Anna Lyons Ronja är stursk och envis, impulsiv och trotsigt temperamentsfull… en egensinnig Ronja…”
Karin Helander SvD 

Vedervärdiga verser på Riksteatern 

”…fräck nedmontering i postmodern anda av några sagor i den feministiska motströmsläsningens och upprorets anda. Askungen är skitförbannad, stygga Rödluvan rent 
livsfarlig och Snövit tar befälet utan pardon. Anna Lyons biter lystet tag i verserna och är suveränt kaxig i rollen som sagoprovokatör. Girlpower är bara förnamnet när sagans tjejer revolterar.”
Karin Helander SvD

 Scener ur ett äktenskap på Teater Brunnsgatan Fyra

”…Hur bisarr Johans känslokyla och narcissism verkligen är lyfts upp till nytt beskådande genom Anna Lyons Marianne…Det är hon som, när hon senare erbjuds en gästprofessur i USA, konstaterar att hon i Sverige inte har ”någonting som binder”. Johans replik var absurd i sitt ursprung, men när Marianne nu uttalar detsamma, svindlar innebörden…I Löfgrens smarta iscensättning och Anna Lyons och Mattias Redbos animerade relationsuppgörelse uppstår inte en död sekund. Denna improvisation på ”Scener ur ett äktenskap” susar som en sprakande raket mot scenhöstens gråmulna himmel…”
Pia Huss, DN

”…Ett skrattpiller från början till slut…”
Lars Ring, SvD

 

Tala är silver på Playhouse Teater

…Det är en fin ensemble Playhouse fogat samman… Anna Lyons och Ing-Marie Carlsson, Judit och Jonna, väninnorna vilka fogas samman av den osäkerhet situationen skapar men också drar sig ifrån varandra när den stora allomfamnande tystnaden frigör förborgade känslor…
Pia Huss, DN

Taklagsöl på Strindbergs Intima Teater

”…Jag tror icke på apan!
Så ropar Anna Lyons plötsligt på Strindbergs gamla teater. Hon har dramatiserat hans novell Taklagsöl och gör nu själv konservatorn, en döende man i morfindimmorna…Anna Lyons mask är fantastisk; hon har drag av författaren som ung och hennes eld pyr och brinner från sjukfåtöljen…Allt är på yttersta allvar. Det är ju det roligaste. Anna Lyons är lojal med konservatorns svartsjuka lättkränkthet, men lämnar samtidigt ut den till beskådande…
…Margareta Hallin har genom en lång karriär visat sin mångsidighet. Liksom Anna Lyons, som spelat i Teater Bhopa i Göteborg och gjort den första sceniska Bitterfittan, på Uppsala Stadsteater. Tillsammans, till Leif Jordanssons musik, skapar de en mycket speciell dynamik på scenen.”
Sara Granath SvD

Taklagsöl på Strindbergs Intima Teater

…Kavajen med sin sammetskrage, den lilla mustaschen, det lilla ihopknipta ansiktet. Nog känner vi igen Strindberg på teatern.
Men aldrig förr har jag sett en kvinna spela August rätt av och i vår tids tanke om män och kvinnor, dessutom alldeles raffinerat enkelt och träffande utmärkt. Anna Lyons gör det i Taklagsöl, en berättelse som Strindberg skrev 1906 och som Lyons själv dramatiserat. I mycket lätt förklädnad tas alla de strindbergska oförrätterna en gång till: äktenskapet, kvinnorna, fiendeskaperna, mystik och matematik och kemi. Och lite till. Samma gamle August, och ändå är allt som nytt. Allt handlar om en svårt sjuk man som i morfindimmor minns sitt liv. Men framför allt om allas och envars känsla av att, åtminstone ibland, vara oförstådd, utstött, misstänkt, oälskad…det har blivit ett mycket fint litet kammarspel, lika vasst som rundhänt, roligt och alldeles allvarsamt.
Margareta Sörenson, Expressen